Tro på dig själv!

Man måste inte bo i en storstad för att lyckas. Det finns inget som säger att det ska vara bättre. Se bara nu, jag bor mitt ute i ingenstans och det är här jag byggt min framtida karriär. Det är här jag har finslipat mina grunder, utvecklat nya tekniker och låtit mitt självförtroende växa likt en vårblomma i april. Allt blir vad man gör det till. Du MÅSTE inte vara på den lyxigaste restaurangen eller i den största staden för att nå dit du vill. Det är din förmåga att skapa som tar dig dit du vill, oavsett geografiskt område. Det tror jag på. Och vet ni, att tro på sig själv är det viktigaste man kan göra. För att lyckas måste du tro själv på att du kan klara det, för hur ska någon annan annars tro? Och jag tror på mig själv. Oerhört mycket. Jag tror på att jag är bra samtidigt som  jag vet att jag har mycket kvar att lära. Och det är inget man gör på en dag. Men man måste ta en dag i taget. Lägga ner sin energi på det man vill ska hända.

Om jag inte trott tillräckligt på mig själv hade jag aldrig vågat söka till dessertmästarna förra vintern. Jag visste att jag någonstans där inne hade ”what it takes”. Och även om ett sådant program långt ifrån visar den kapacitet man har inom sig, så är det en otrolig utmaning att ta sig an. Och det är något jag alltid gjort, hoppat ut från en klippa utan säkerhetslina, för det är så jag utvecklas.

Som när jag handlöst slängde mig in och gjorde mitt första danspass som instruktör på gym. Jag var ju bara en medlem som gillade att dansa. Men det fanns människor omkring mig som såg min potential. Och när jag fick frågan en morgon om jag senare samma eftermiddag kunde hålla i ett pass, mitt allra första, sa jag JA. Livrädd. Min största skräck var att stå framför människor. Det var aldrig något jag trodde jag skulle göra, leda en grupp. Men jag antog utmaningen, och ställde mig med en mikrofon runt huvudet och gjorde det. Några år senare stod jag framför en publik och höll i min egna föreläsning om fysisk aktivitet. Och jag som var den blyga, tysta Sofia när jag var yngre. Som aldrig trodde jag skulle kunna göra något av ovanstående. Men jag har en vilja, en vilja att inspirera andra människor. Och ibland måste man möta sina rädslor för att uppnå det. För känslan efteråt när någon säger att de inspirerats till att träna, baka eller dansa, då har jag kommit en bra bit på den rätta vägen. 

Så övertänk inte alla situationer. Våga släppa på dina rädslor, för det kan visa sig vara det bästa du gjort. Om inte, ja då har du i alla fall provat och insett att du ska göra något annat. Men gör något oväntat. För jag lovar att det ger dig något du kan ta med dig. For the rest of your life.

/Bakfia

Beslutet är fattat!

Varför är det så svårt? Att leva i nuet. Vi är allt för många som lever för framtiden.

”På måndag, då börjar jag mitt nya liv” ”Nästa år ska jag bli framgångsrik” ”När jag hittar kärlek då kommer allt lösa sig”.

Och så sitter vi och gör ingenting åt det. Som att allt ska komma serverat bara tiden är rätt. Med det menar jag inte att man ska drömma, planera och se fram emot saker. Men idag då? Just nu? Vad gör du i den här stunden för att nå fram dit du vill? Det borde man fråga sig. För du kan alltid göra något idag som får dig att komma närmare den framtid du så kärt önskar dig. Eller så njuter du av just det du har nu. För om du kommer så långt att du kan njuta av nuet, då bekymrar du dig inte lika mycket om framtiden. För då helt plötsligt har du byggt det liv du vill ha och du älskar nuet lika mycket som din framtid. 

Vi kommer dock alltid till ett vägskäl där vi måste välja en väg eller en annan. Och nog för att jag är född med en känslig mage, men den har också alltid hjälpt mig med alla mina val. Den har inte haft fel på 30 år.

Just nu är min mage splittrad. Den vill så mycket. Och att samspela med hjärnan samtidigt är en komplicerad ekvation. För att inte tala om hjärtat.  Men de är överens om en sak. Och det är att din karriär inte är hela livet. Den betyder mycket för mig, men för att trivas med tillvaron behövs så många andra delar. En meningsfull vardag och fritid. De senaste åren har jag satsat på jobb, jobb och jobb. Och jag älskar det, men en liten del av min mage vill ha lite mer. Den vill ha ett eget hem, ett socialt liv och en rolig hobby vid sidan av. Så jag har bestämt mig. Trots att jag älskar att bo i ett stenhus på en vingård i hjärtat av Italien, är det dags för mig att lämna. Lämna min plats åt någon annan att upptäcka. För min mage är klar med Italien nu. Även om hjärtat gråter lite, så vet den att det är det rätta.

Det är alltid svårt och jobbigt med avslut, på alla sätt, men ett avslut betyder ju också början på något nytt. Och även om jag börjat på nytt många gånger de senaste tio åren så är det nog sådan jag är. Jag behöver miljöombyte för att utvecklas, drivas framåt och bli bättre. 

Så tack Italien för tre helt underbara år. Du har fått mig att våga kliva ur min trygghetszon, fått mig mindre rädd för spindlar, och gett mig ett sjuhelvetes självförtroende. Det är något man inte kan köpa för pengar. Det är något man får som bonus av hårt arbete, misslyckanden och vinster. 

Så Sverige är ni redo? För i November kommer jag inrullandes med min röda Ford och min provocerande positivitet, redo att förföra dig. Men först ska jag leva för idag, njuta av mina 27 grader, sol och ett glas vin ikväll efter en lyckad service, för det är så vi gör här. 

Ciao, på återseende! 

Du är inte ensam!

Stress. Ett begrepp som jag tror alla har en relation till. På ett eller annat sätt har den påverkat dig och kanske format dig till den du är idag. Det som dock fortfarande är skrämmande med stress är att det än idag missförstås. Även om man vet att den kan skada, så tar man den inte på allvar. När någon sjukskrivs på grund av stress så skrattas och skämtas det om det på arbetsplatsen-> ”Det är människor som känner efter för mycket som blir utbrända och stressade”. Så fel människor kan ha. Stress är inte bara ett tillstånd, det beror inte på samma saker, och den visar sig på olika sätt. 

Jag blir så frustrerad när människor inte förstår att man inte behöver bli stressad på grund av snabbt tempo. Eller att man har för mycket att göra. Snarare tvärtom. Att inte ha något att göra kan vara stressande. När någon närstående är sjuk, kan man känna stress. När man pratar och ingen lyssnar, det är stressande. Att inte bli trodd, att inte få svar och att inte veta vad man vill göra. Listan kan göras lång. Väldigt lång. Många ingredienser till en härlig stresskaka helt enkelt. 

Under mina tre år som landsbygdstjej har jag insett många saker. Att jag förr tagit så mycket förgivet. Som att ha fungerande el, eller rinnande vatten. Det är ju en självklarhet tycker man, men när man gång på gång upplevt att inte ha den bekvämligheten, då inser man att stress är något större. Något som kommer inifrån. Något som byggs upp av olika omständigheter i vardagen. Som att prata och inte bli förstådd, åka flera mil för att handla mat, bli orolig varje gång det regnar ute för då vet du inte när du får fungerande el och vatten hemma i ditt hus. Förstår ni den stressen. Förstår ni nu att stress inte är bara ETT tillstånd. Det behöver inte bero på ett högt tempo. Det behöver absolut inte handla om jobbet. Det beror på livssituationer. Kombinationer av händelser och icke händelser. Ja precis, icke händelser. 

Och Säg inte till någon som mår dåligt att ”stressa mindre” ”sluta gråta” För vet ni vad, då gör vi precis tvärtom! 

Idag känner jag igen tecken på när jag blir för stressad. När jag börjar glömma saker, bli trött och irriterad. Då vet jag att det är något som stressar mig. Då är det bara att dra i handbromsen och stänga av en stund. Ibland räcker det med en dag, ibland mindre, ibland mer. Oavsett, det viktigaste är att lyssna på dig och din kropp, för du har bara en. 

/BakFia

100%

När jag gör något så gör jag det alltid mycket. All in. 100%. Vad är det för mening annars? När jag gråter så drunknar jag i mina tårar, när jag skrattar får jag magrutor och när jag är på dåligt humör, ja då vill jag inte ens veta av mig själv. Det är det fina med att vara så nära sina känslor. Att kunna känna, smaka och uppleva saker, utan att skämmas eller tycka att jag är ”för mycket”. För man missar en hel del när man gömmer sig bakom rädslor. Det är klart att jag också tänker hur andra ser på mig ibland, men har slutat lägga så mycket energi på det. Jag gör det jag gillar, och skulle någon ha något emot det, ja gå iväg då. Jag älskar att bjuda på mig själv, kanske göra saker som andra tycker är pinsamt, men vet ni vad, det är sjukt befriande. Låt folk stirra, himla med ögonen eller skratta, för då har du i alla fall fått något för folk att prata om resten av dagen.

Om inte jag varit så öppen och mottaglig för möjligheter, ja då hade jag aldrig varit där jag är idag. Och ja, jag har gjort massa pinsamma saker längs vägen och tänker fortsätta med det framöver också. För är det något jag älskar så är det att skratta åt mig själv! Prova du också, lovar att det kan öppna en stängd dörr inom dig.

Och jag lovar, 22 Augusti, 21.00 på kanal5 då kommer jag bjuda på mig själv! Missa inte säsongsstarten av Dessertmästarna i höst. Det kommer bli färgsprakande!

/BakFia

Dessert—> Själens näring

Så här är det. Livet är för kort för att inte njuta av en dessert då och då. Fruktigt och fräscht eller mustigt chokladigt. Nej det är inte det nyttigaste du kan ge din kropp, men din själ, den behöver också näring. Och själen, den behöver dessert. Så unna dig något du älskar i sommar.

Livet handlar redan för mycket om den ”Rätta Strandkroppen” dieter, och om hur det viktigaste med livet är att ha en perfekt kropp. Vad är då en perfekt kropp? För mig är det en som mår bra, får näring och ler åt livet. Så kom igen, sluta tänk så mycket, ta en dessert och njut!

 

Den Solgula Förkämpen

När jag inte vispar ägg, tempererar choklad, eller cyklar, ja då älskar jag att göra personlighetstest. Egentligen vet jag alltid vad de kommer att säga, men det är skönt att få det svart på vitt att man är en solgul tidsoptimistisk ja-sägare som drivs av känslor och fantasi mer än fakta och logik. Att det spontana livet är mer för mig än inrutade planerade dagar. Då fungerar jag som bäst.

En Solgul Förkämpe liksom, vem tackar nej till den titeln?

Självklart är det inte bara positivt att vara en kreativ och spontan själ. I många fall tar jag på mig alldeles för mycket för att allt verkar ju sådär fantastiskt kul och inspirerande. Hoppar på så många tåg som jag hinner, och om två avgår samtidigt så tänker jag att det nog går ändå. Det måste gå. Därför kan jag lätt bygga upp en stress, för det sista jag vill är också att skapa konflikter och bli osams med någon. Det jag inte inser förrän det är försent, är ju att jag själv satt mig i situationen då jag sagt ja till mer saker än jag hinner med. Därför är det bra att jag omger mig med familj och vänner som har blandade personlighetstyper, så de kan dra i handbromsen när det behövs, liksom tänka lite åt mig och ta mig ner på jorden när mina tankar flugit alldeles för långt iväg.

I slutändan är det ändå fantastiskt att kunna vara så fritänkande som jag känner att jag är. För ingenting känns omöjligt och jag är öppen för så mycket i livet. Och vem vet, den solgula förkämpen kanske har öppnat en dörr till något helt fantastiskt inom en snar framtid. Vem vet. Häng med så får ni veta.

Prestationsprinsessan

En klok vän till mig sa att stress blockerar kreativiteten. För mycket stress alltså. Det är så sant. Jag har haft en period med alldeles för mycket stress. Min hjärna har inte tänkt nytt, bara tänkt gör det du måste. Inget har känts roligt. Men av erfarenhet vet jag att det enda jag kan göra då är att släppa lite på kontrollen. Låta andra hjälpa till. För jag vill inte tillbaka till det stadiet då jag blev stressad av ljudet av en köksmaskin. När någon sjöng samtidigt som några pratade gjorde mig svimfärdig. Aldrig. Igen.

För en prestationsprinsessa med kontrollbehov är det dock svårt att släppa över jobb åt andra. Det handlar egentligen inte om att jag inte tror att andra kan, det är bara att jag måste ha kontroll, veta allt. Det är för att jag ska känna mig mindre stressad. Konstigt, jag vet. Ett invant beteende är inte alltid så lätt att ändra på, men när man väl är medveten kan man börja ta små babysteps mot något bättre.

Senaste veckan har jag släppt lite på min kontroll. Lämnat över jobb åt andra som jag visste att jag inte skulle hinna om jag inte kunde stoppa tiden. Och hur man stoppar tiden har jag inte kommit på. Än.

Det jag ville säga med det är att min kreativa hjärna började arbeta igen. Den fick liksom ny näring. Så igår skapade jag det ni kan se på bilderna.

Så våga släpp på kontrollen, låt inte prestationen ta överhand. För det är ju roligt att få skapa, eller hur?

/Prestationsprinsessan

Jobba i drömmen

Ta inte med jobbet hem sägs det. Men om det är då man jobbar som bäst då? Omedvetet liksom. Eller är det medvetet? Oavsett så har jag fått de bästa av idéer när jag sover. Jag kan vakna upp mitt i natten eller tidigt på morgonen och kommit på smakkombinationer som jag aldrig tänkt på annars. Även upplägg och utseende. Vet inte om det kanske är en arbetsskada, men det fungerar ju i all fall.

När jag jobbade som mest som dansinstruktör för några år sen gjorde jag också koreografier i sömnen. När jag vaknade på morgonen satte jag på låten och stegen fanns där i kroppen. Jag vet inte om det finns någon diagnos för det här, för det finns det ju för allt nuförtiden. Oavsett tycker jag att det är effektivt, och vem gillar inte effektivitet? Kanske borde fundera på om jag kan lära ut människor att jobba i sömnen. När jag vet hur man gör återkommer jag. Lovar.

Jag tycker att den här desserten, skapad i sömnen, talar för att sömn är bra!

Ciao/ Bakfia

Sluta Aldrig att Drömma!

Jag kommer ihåg det som om det vore igår. Känslan när jag insåg att jag var påväg att ändra mitt liv. Det kanske låter dramatiskt. Men visst är det väl inte alla som vid 27 års ålder bestämmer sig för att släppa allt och följa sin dröm? Jag trodde aldrig jag skulle våga, men det var något inom mig som gjorde att jag bara var tvungen, tvungen att se hur mitt liv skulle se ut om jag lyssnade på min inre röst.

Vilken tur att jag lyssnade på mig själv. För nu tre år senare jobbar jag med desserter, något jag nu inte skulle kunna klara mig utan.

Allt började i Schweiz på Culinary Arts Academy. Där fick jag alla grunder jag behövde för att kunna komma ut i arbetslivet och utvecklas ännu mer. För är det något jag lärt mig i livet så är det att utan bra grundkunskap är det svårt att utvecklas. Jag hade aldrig varit där jag är idag om jag inte fått den undervisning jag fått. Sen handlar det ju såklart om passion. För utan den kan du studera hur mycket som helst, men aldrig lära dig något.

Hitta din passion och lev för den!

Och det här året kommer vara något alldeles speciellt. Inte bara för att jag bor på en vingård i Toscana, utan det finns mer spännande saker på gång. Häng med vettja!

 

The Story

Shy. Insecure. Thin. Flat. Big feet. No hips. No shapes. But hey I was funny. And I was smart, but not too smart, so I melted in. Like room tempered milk.

So I was not the pretty girl, not the smart girl, so who was I? I was the one in the middle that had a lot of friends and a loving family but still felt like something was missing. I did not know who I was. So I tried to do everything others told me to. But never did I really think of what was best for me, or what I wanted. Because I was afraid, scared and insecure that what I wanted was not good enough. I was not good enough to have dreams of my own.

That was my life when I was a young girl in high school. My life before I realized I’m good just the way I am.

Why do we people always focus on the wrong things?

I think it is because we all have struggles. We all have a backpack of things, some hidden and some open, all in a pretty little mix in the bag. But never is it too late to re-pack, throw out old crap and start fresh, if that is what you need. Never. The only thing that can stop you from a change; is YOU.

And it is time to start focusing on what is important in life, because I’m shore its not the size of your hips or feet.

Start doing what makes you happy, not what others might think make you happy!

Ciao!