april, 2016

Knivigt


Det kan tolkas på olika sätt att en situation är knivig. I det här fallet har det att göra med en kniv. Ni vet ibland när man är stressad, inte tänker utan bara gör? Som en gång när jag tyckte det vore en briljant idé att skära smörkuber i handen…ni förstår att det kanske inte bara var smör som blev skuret den gången. Men som sagt, när det är stressigt, som det kan vara på en fullsatt restaurang ibland, så gör man det som känns snabbast och smidigast för tillfället. Det vill säga ogenomtänkt och dumt.

För att inte helt tappa tråden här så var gårdagen ännu en dag då jag gjorde utan att tänka. Skulle hacka en frusen sorbet i lite mindre bitar. Ja ni hör ju redan här hur genomtänkt det låter. Tar också självklart fram största slaktarkniven jag kan hitta i en låda, för jag tänker att en stor kniv skär igenom bra. Jo tack, den skär igenom väldigt bra faktiskt. Även huden. Ni ser framför er en stor kniv, en kub med frusen sorbet och så tar jag i som om det inte fanns en morgondag. Det jag inte heller tänkte på var ju självklart att sorben smälter lite när den är framme och då glider den lätt på skärbrädan. Så den gled, kniven högg och mitt lillfinger var lite ivägen. Smack sa det så var fingret av. Nejdå, så farligt blev det inte. Men jag fick en pratande mun på lillfingret kan man säga. Ett stort jack som inte ville sluta blöda. Tre plåster och en handske senare blev det bättre! Så vad har vi lärt oss av detta? Oavsett hur stressad du är, tänk en extra minut på vilket tillvägagångssätt som är bäst, för det spar tid i slutändan!

Kvällen slutade bra ändå och jag fick ju till den där fina tallriken med sorbet som ni ser överst i inlägget. Fixade bilden så att den ser ut som framsidan på en tidning. Och vem vet i framtiden, kanske är något att tänka på.

Dags att se vad den här dagen har att erbjuda på jobbet!

Kram från Bakfia

Seglarbullar

image (9)                  image (7)

Ska du ut och segla? Eller känner du bara för att trycka i dig en härligt krämig bulle som sprider socker på läpparna? Oavsett så tycker jag att du ska ge dig i kast med det här receptet, för det här är något av en favorit hos mig. Som ni ser använder jag mig av gram i recepten, det blir mer exakt då än att använda sig av dl, tsk och msk. Så en hushållsvåg är en bra investering till din bakning, världens bästa investering skulle jag säga. Nu kör vi.

Ca 18 st bullar vispvisp

Vaniljkrämen

  • 120 g Äggulor (6st)
  • 135 g Strösocker
  • 60 g Maizena majsstärkelse
  • 1 Vaniljstång
  • 375 g Mjölk (den röda feta!)
  • 30 g Smör

Vetedegen

  • 50 g Jäst (för söta degar)
  • 250 g Mjölk (den feta igen)
  • 570 g Vetemjöl
  • 3 g Salt
  • 5 g Kardemumma (malen)
  • 110 g Smör (rumstempererat)
  • 145g Strösocker
  • 55g ägg (1 st)

 Garnering

  • Smält smör
  • Strösocker

Vi börjar med vaniljkrämen:

Dela vaniljstången och skrapa ur fröna, sen lägger du allt, även själva stången i en kastrull tillsammans med mjölken och kokar upp. Precis när du ser att det börjar bubbla blandar du äggulorna med maizenan och strösockret. När mjölken väl kokat upp tar du bort vaniljstången och häller i lite av den heta mjölken i ägguleblandningen så att den blir tempererad. För häller du i det kalla direkt i den varma mjölken kan det bli äggröra av allt och det vill vi inte. Så när du hällt lite av den varma mjölken i ägguleblandningen och rört om, kan du hälla tillbaka detta i kastrullen och till plattan igen. Nu ska du värma såsen tills den fått den tjocka, härliga konsistens du vill ha. Häll sedan över krämen i en skål, lägg i smöret, blanda runt och sen plastar du krämen och låter den svalna i kylen.

0522 20140531-074743-28063820

Bullarna:

Smula jästen i en bunke, eller matberedare, bakmaskin vad du nu än har. Värm mjölken till 37 grader och häll över jästen och låt det lösa upp sig. Blanda sedan i smör, socker, salt och kardemumma, använd dig av en degkrok. Sen kan du börja att hälla i mjölet lite i taget och varva med ägget. När allt är i låter du det hela gå ihop sig lite och ökar sedan hastigheten och låter maskinen gå i ca 10 minuter, då hinner det bildas mer gluten vilket gör att degen blir mer elastisk och också starkare och lättare att hantera.

Lägg nu ut degen på ett mjölat bord och låt vila i 15 minuter med plastfolie över. Dela sedan degen i 18 lika stora delar och rulla till bollar. Låt dessa bollar jäsa under duk eller plast i 40-60 minuter, gärna där det är lite varmare.

image (6)

Sätt ugnen på 220 grader, lite lägre med varmluftsugn. Spritsa vaniljkräm i mitten av bullarna, du kan trycka ner lite så att det bildas en liten grop så blir det enklare med krämen. Sen gräddar du bullarna mitt i ugnen i ca 10 minuter. De ska vara gyllenbruna. Låt de sedan svalna på galler innan du penslar dem med smör och doppar i strösocker. Alltså hur mycket vattnas det inte i munnen nu?

image (8) image (7) image (11)

Servera med en god kopp kaffe och eftermiddagsfikat är räddad.

Vi hörs

Ciao/ Bakfia

En dag off! 

image

Det finns de tillfällen när man känner att det är ganska så festligt att umgås med sig själv. Igår var en sådan dag. Dagen då jag åkte kollektivt för första gången här ute på landet. Som vanligt händer det alltid något när jag är ute och far och flänger. För det första visste jag inte riktigt vart jag skulle hamna när jag gick av bussen. Jag visste såklart min destination, men inte alls hur staden såg ut. Sen var bussen nära att köra av vägen, men chauffören räddade situationen i sista stund, precis när jag hämtade tillbaka mitt hjärta som var på väg ut. Då var vi framme. I Siena. Där stod jag, med fläkten i håret och såg ut som det största frågetecknet människan skådat. Ungefär. Men jag hade bestämt mig för att karta är för mesar, och för mig som ändå har lokalsinne noll, är det lika bra att vara utan! Och vet ni vad? Man hittar så sjukt mycket roligt när man inte alls vet vart man är på väg. Ungefär som livet. Ett steg åt vänster betyder en helt annan sak än högersvängen. Jag bestämde mig för att gå åt alla olika håll och fick se en hel del. Marknader, vackra vyer, kyrka, torg, affärer, skola och en och annan snygg man.

IMG_0892 IMG_0883 IMG_0882 IMG_0881 IMG_0901

Sen hann jag sitta ner och bara tänka och fundera, vilket var himla skönt. Kom på en ny variant av en dessert jag gjort, så den ska jag visa er någon dag när jag får tid!

Att äta är också en grej man måste göra och jag är inte den som tackar nej till mat. Åt mest hela dagen tyckte jag! Och provade två ställen som mina kollegor tipsade mig om. Frukost på Nannini och lunch på Gino Cacino de Angelo! Två grymma ställen som dessutom var prisvärda, ett måste om du besöker Siena!

IMG_0906 IMG_0880 IMG_0920 IMG_0929

På vägen hem kunde jag hamnat fel, om jag inte vaknat upp i sista sekund, tryckt på stopp och gått av bussen. Har nämligen en förmåga att somna på alla möjliga ställen. Men tur som sagt att jag hade 30 sekunder till godo och kunde komma av på rätt plats.

IMG_0876

Dags för en eftermiddag och kväll i dessertpalatset igen! Imorgon bjuder jag på recept på Seglarbullar, missa inte det!

IMG_0961

Ciao/ Bakfia

Blandade känslor!

image

Ja visst vore det väl konstigt annars om allt bara var som ett barfotaspring på en sommaräng en dag i juli? Även om det alltid ska låta så bra hela tiden på sociala medier så betyder det inte att så alltid är fallet. Ungefär en vecka in i mitt boende här i Italien så tänkte jag att nej, jag kanske borde ta mina väskor och fly landet eller något i den stilen. Men jag ger ju inte upp, och jag kände väl att jag inte kunde springa iväg bara efter en vecka. Dessutom, att springa en timme åt antingen öst, väst, norr eller söder hade bara tagit mig mitt ut i ingenstans. Tro mig, har provat.

image

Anledningen till dessa tankar var att jag kände mig så otroligt ensam. Att nästan ingen kan engelska och jag knappt kan italienska gör det liksom svårt att kommunicera med människor omkring i området. Man känner sig liksom lite i vägen och som en belastning när alla måste försöka anstränga sig för att vi ska kunna prata. Men efter två veckor nu så är det som att ha vänt på ett mynt. Jag har lärt mig lite italienska, de lär sig engelska och självklart svenska. Så jag och grabbarna ska nog kunna komma överens och ha roligt, det tror jag!bakfia-sofia-soderberg

Och det som är ännu en stor anledning till att jag nu trivs så bra här är jobbet. Jag får göra så många otroligt roliga och utvecklande saker. De tror verkligen på mig och låter mig prova, och blir det fel så är det bara att göra igen. Inga sura miner. Så nu känns det som att jag officiellt blivit inbjuden till familjen. En underbar köksfamilj!

image image image image image image

IMG_0742

Har ni vägarna förbi Toscana under året så kom förbi Castello Banfi, käka avsmakningsmenyn och sippa på viner. Jag lovar att det är underbart gott och trevligt.

Här ett fantastiskt gott rödvin som passar till ost och kex, eller bara smutta på som det är!

IMG_0712

Sött dessertvin som är läskande gott.

IMG_9369

Den sista är mer som en slags likör eller avec till kaffet, men vi gör också en god glass på denna!

IMG_9372

Dags att bege sig mot köket nu, men vi hörs igen snart!

Ciao!

 

 

Knäckebröd

knäck

Som ni alla vet står ju Valborg för dörren och jag vet att många tycker om att samlas med sina vänner och fira detta spektakel. Kanske en middag med vännerna, kärleken eller familjen? Oavsett hur du spenderar den sista dagen i April så tycker jag att du ska kunna göra det med ett supergott knäckebröd. Leksandsknäcke i all ära, men ibland är det faktiskt underbart att kunna skapa något själv. Det smakar så mycket bättre då på något vis. Sen är det ju dessutom en perfekt gå-bort-present till just den där valborgsmiddagen du kanske ska på. Och ja självklart, du kan baka det här brödet precis när du vill, tänkte bara att det kunde vara ett bra tips inför stundande högtid.

Vid varje recept kommer jag tilldela mellan en till fem vispar beroende på svårighetsgrad, där en visp är enkelt och fler vispar blir svårare.

Så hur gör man då?  Det här receptet har svårighetsgraden en visp. Det vill säga att alla kan göra det, bara man har lite tid. Det enda som är lite svårt är att bre ut själva brödsmeten på plåten. Ta lite extra olja på spateln eller slickepotten så går det lite enklare.

Tid: ca 2 timmarvisp

Knäckebröd (Två stora knäckebröd)

  • 2 dl havregryn
  • 2 dl grovt rågmjöl
  • 1 dl solroskärnor
  • 5 dl linfrön
  • 5 dl sesamfrön
  • 5 tsk salt
  • 5 dl vatten
  • Flingsalt att strö över

Gör så här:

Blanda alla ingredienser väl och låt svälla i 5 minuter. Använd sedan en spatel eller slickepott och bred ut smeten tunt på två oljesmorda bakplåtspapper. Strö över flingsalt och grädda till brödet är hårt. Ca 1 ½ timme på 125 grader. Lite längre ner än mitten blir kanoners! Har du varmluftsugn kan du gå lite lägre med temperaturen, ungefär 20 grader ner.

knäckt knäcka knääck brööd

Det var allt för den här gången. Lycka till med baket!

/ Bakfia

 

”Vad ska du bli när du blir vuxen?”

IRF

Det var en gångnej så kan jag ju inte börja, inte riktigt så torftig är jag, även om jag gillar torra skämt. Men jag kommer ihåg att ända sedan jag var liten har jag funderat på ”vad jag ska bli när jag blir vuxen”. Det var spridda skurar vill jag lova. Ena veckan ville jag bli frisör, för att veckan därpå bli kassörska, eller mitt drömyrke ett tag som var ”paketinslagerska”, ja tänk er att få slå in paket hela dagarna. Då föddes nog ändå en slags skapande sida inom mig. Och ända sedan dess har det där sökandet fortsatt, och jag har verkligen provat mig fram bland yrken och utbildningar. Min ryggsäck är fylld av certifikat som danslärare för barn, licensierad träningsinstruktör, diplomerad massör och ja just det en kandidatexamen i idrottsvetenskap. Samtidigt har jag jobbat på slakteri, fritidshem, äldreboende, med barn, på café, gym, coachingföretag, antikmässor, reklam och inom sporthandeln. Ja en salig blandning som ni ser, och det är egentligen inte allt, men det låter nästan som att jag är 40 år nu så vi går vidare. Vidare till då jag bestämde mig för att bakning var något som jag ville satsa mer på.

bakbild

Året var 2013, det var vinter och kallt. Jag hade precis sagt upp mig från alla mina fyra jobb jag hade, lägenheten hoppackad och vännerna lämnade i Halmstad. Rent fysiskt i alla fall. Jag var trött och sliten efter ett konstant JA-sägande till allt som kom förbi mig, så jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Karlstad och ta reda på vad jag egentligen ville göra ”när jag blir vuxen”.

För att göra en lång historia lite kortare så hade jag just då inte mycket jobbtimmar, desto mer fritid alltså. Det var då bakningen kom fram hos mig. Jag började baka, kolla internet för tekniker och jag köpte verktyg för att kunna göra alla möjliga konstiga experiment hemma. Jag insåg att jag faktiskt hade någon slags fallenhet för det, vilket gjorde mig än mer peppad. Det hela slutade i alla fall med att jag sökte till ”Hela Sverige Bakar” två år i rad (2013/2014), men tydligen är inte bakningen allt när det gäller TV, man måste ha rätt röstläge också, vilket de sa att jag inte hade. Jag tänkte att det var ju inte Idol jag sökte, så då började jag på allvar att söka utbildningar till konditor, för jag kände att NU måste jag ta tag i den här drömmen. Man blir ju inte yngre. Eftersom jag var för högutbildad för att utbilda mig här i Sverige, började jag söka mig internationellt. Då dök Culinary Arts Academy i Schweiz upp och jag blev fångad direkt. Sagt och gjort så sökte jag dit vintern 2014 och kom in för att börja hösten 2015. Det var en lång väntan, men tiden gick fort och se nu, nu är det redan vår 2016 och jag sitter på en gräsmatta i Toscana i Italien och har gjort mina två första veckor på min nio månader långa praktik.

banfi

Mitt fantastiska gäng jag jobbar med här i Toscana

Vad vill jag säga med allt det här? Sluta inte jaga din dröm, eller drömmar. Ibland behöver du bara säga Ja eller Nej till något och så tar det dig dit du vill. Lita på din magkänsla. Det har jag börjat gjort, och jag nöjer mig inte längre med bekvämlighet. Det tar mig ingenstans. Och det är ingen lätt resa, jag har släppt familj, jobb, vänner och trygghet mot ett land där jag inte kan språket, inte känner till området och jag är helt ny i branschen. MEN det är det som driver mig. Nyfikenheten. Passionen. Äventyret.

IMG_0185

Så kom igen, titta åt ett annat håll nästa gång du är ute på din promenad, för det kan hända att du snubblar över din framtid. Just där. Just då.

Tack för att du orkat läsa ända ner hit, och jag lovar att det inte blir långa noveller varje gång. Men nu vet ni lite bakgrundsfakta om mig. Fortsätter du läsa kommer du lära känna mig mer, få tillgång till recept, tekniktips och redan nu kan du kika in i mitt bildgalleri som uppdateras löpande!

IMG_0701

Ciao/ Bakfia