november, 2016

Macarons

image

Det franska lilla bakverket som får mig att svära nästan varje gång jag ger mig in i den leken. Men ibland så går det riktigt bra och då blir jag så glad så jag hoppar upp och ner som en liten hungrig hundvalp. Så idag, idag kommer ett recept på BRA macarons. Eftersom jag älskar kaffe blir det med smak av:

vispvisp

vispvisp

Kaffe/Saltkaramell

(Fyra vispar i svårighetsgrad, för det krävs tålamod och lite känsla)

Recept till ca 35st

Skalen

  • 150g Florsocker
  • 150g Mandelmjöl
  • 55g Äggvita #1
  • 7,5g Nescafé (snabbkaffepulver)
  • 55g Äggvita #2
  • 150g Strösocker
  • 38g Vatten

Gör så här:

Innan du börjar är det bra att ordna plåtar med silikonpapper eller bakplåtspapper så att det är klart. Även en spritspåse med en liten rund tyll så att det blir enklare att spritsa ut smeten sen. Att väga upp all ingredienser är också ett tips så att allt går så smidigt dom möjligt. Då börjar vi!

  1. Sikta mandelmjölet och florsockret i en bunke så att det inte blir några klumpar kvar. Det ska vara så fint som möjligt.
  2. Blanda ner kaffepulvret i äggvita #1 och rör till det löst sig.
  3. Häll strösockret och vattnet i en kastrull och häll äggvita #2 i en bunke tillsammans med en liten nypa salt.
  4. Häll sedan i äggvita #1 som är blandad med kaffe, ner i mandel/florsockermixen och rör om till du fått en kletig massa. Ställ lite åt sidan.
  5. Koka sedan sockervattnet till 118-120 grader, men när den är uppe i ca 107-110 grader kan du börja vispa upp äggvitan du lade i bunken tillsammans med saltet. Saltet gör att äggvitan stiger lite snabbare och det blir ett luftigt skum.
  6. När sockerlaget nått 118-120 grader och du fått ett fluffigt skum av din äggvita så sänker du hastigheten på din visp och häller i sockerlagen med en tunn och jämn stråle ner i skummet. När allt är i höjer du hastigheten igen och vispar tills marängen sjunkit i temperatur och blivit fastare, men ändå fortfarande ganska mjuk i konsistensen. Ett bra riktmärke är att den ska gå ner till 45-50 grader, då blir den enkel att spritsa och det är större chans att få jämnare och finare macarons.
  7. Nu vänder du ner marängen i mandelröran tills den blir en jämn och fin smet.
  8. Lägg ner i din spritspåse och sen är det bara att börja spritsa. Håll spritspåsen så rakt som möjligt så att macaronsen växer rakt även i ugnen sen. För spritsar du lite snett kommer de bli sneda sen också.
  9. Storleken kan du bestämma själv, men ungefär som en femma.
  10. När allt är spritsat och klart låter du de vila i ungefär en timme. Det ska bildas som ett skal på ovansidan, då är de redo att gräddas. Om man inye väntar så kommer de spricka i ugnen och det vill vi ju inte. Så låt de vila.
  11. När ett skinn bildats är de redo att gräddas. 150 grader, ingen fuktighet och ungefär 12 minuter. Det skiljer sig otroligt mycket från ugn till ugn. Men efter halva tiden tycker jag att det är smart att vända på plåtarna så att det blir en så jämn gräddning som möjligt.
  12. För att få den där härligt krispiga ytan tillsammans med ett segt inre så tycker jag att du ska ta ut dem när de fortfarande känns lite ofärdiga, för de kommer fortsätta att gräddas när de kommer ut från ugnen också. När du tar ut, kan du föra över bakplåtspapper/silikonet till en ny plåt för att det inte ska gräddas för mycket i efterhand. Sen är det bara att låta de svalna och sedan ska det bara gå att ta av de från plåtarna och para ihop de två och två. Sen kommer det roliga, monteringen och ätningen!

image

Saltkaramellfyllning

När du väntar på att dina skal ska vila kan du passa på att göra fyllningen till dina macarons. Då kör vi!

  • 150g Strösocker
  • 170g Vispgrädde (minst 35%)
  • 33g Smör
  • 1,5g Salt
  • 145g Rumstempererat smör

Gör så här:

  1. Koka upp grädden och ställ åt sidan.
  2. Häll lite av sockret i en annan kastrull och smält på medelhög värme. När det smält häller du i lite mer socker och håll på så tills allt socker är i och har smält. Låt det få en fin mörkbrun karamellfärg.
  3. Ta av kastrullen från värmen och ha i 33g smör och saltet. Men akta dig, det kan sprätta en del så håll kastrullen en bit ifrån ansiktet. Rör till det blir slätt.
  4. Nu häller du sakta ner grädden i kastrullen, även här kan det sprätta så var försiktig. Ställ tillbaka kastrullen på plattan och koka karamellen till 108 grader.
  5. Häll ut i en skål och sätt plastfolie över och låt svalna.
  6. Nu ska du vispa ditt rumsvarma smör till en fluffig massa. Det tar en stund, ungefär 8 minuter.
  7. Slutligen, när karamellen svalnat så klickar du i den i ditt smör och vispar upp till allt blir en härligt krämig smörig karamellmassa. Klart för användning!

Färdigställning

När dina skal har svalnat och du parat ihop de två och två så är det bara att spritsa på lite saltkaramell på ett skal och sen trycka dit det andra. Sen har du dina macarons redo att ätas.

image

Förvaring

I kylen kan du förvara dina Macarons utan problem. Ta fram de en stund innan du ska äta så blir det godast! Men de brukar vara goda kylskåpskalla också.

Lycka till nu med bakandet så återkommer jag med mer recept längre fram. Då mer julinspirerade!

Ciao

 

Liftaren

image

Det fanns en tid då jag aldrig skulle kunna tänkt mig att ställa mig på ett gym, nu skulle jag inte kunna vara utan.

Det fanns en tid då jag var så blyg att jag drog mig längs väggarna när jag skulle ta mig framåt, idag kan jag inte ens tänka mig att jag någonsin varit blyg.

Det fanns en tid när jag aldrig i hela mitt liv kunde tänka mig att stå framför en grupp för att prata eller leda. Idag har jag varit gruppträningsinstruktör i flera år och har haft föreläsning för människor jag inte känner.

image

Visst är det väl konstigt att man vid en viss tid i livet bara går över den där tröskeln och gör de där sakerna man Aldrig skulle göra? Kanske är det nyfikenheten i människan som gör att vi vågar, eller så är det för att man är lite galen.

För det fanns en tid då jag aldrig skulle ställa mig längs en vägkant och vifta med tummen för att få skjuts. Men det hände. För två veckor sedan.

image

Där stod vi, Anna och jag, nedstämda efter att bussen aldrig kom på söndagsförmiddagen, den dagen vi var lediga ihop och skulle hoppa fallskärm. Livet kändes hopplöst och musten hade liksom flugit ur oss likt en champagnekork. Tills då vi beslöt oss för att lifta. Ja mamma, jag vet, lifta. Är man dessutom som jag som sett alldeles för många skräckfilmer så vet man att det kan vara vad som helst som stannar längs vägrenen. I lugna vatten lurar gäddorna, som man brukar säga… Hur som haver, vi bestämde oss och vi började försiktigt få kontakt med flödet av bilar.

image

Det var ju inte en dans på rosor direkt. Men så plötsligt hände det, det stannade en bil. Med en skräckblandad förtjusning småsprang vi fram till bilen och öppnade dörren. Ett par i 50-årsåldern satt där och log snällt mot oss. Jag kände att det bådade både gott och ont på samma gång. Vi sade var vi skulle och de sade att de kunde köra oss.

Men först ville de att vi skulle följa med för att ta en kaffe med dem…

…här började min andning ändå bli lite häftig. Alla skräckfilmer rusade förbi likt en tornardo i huvudet och jag tänkte att ”jaha, det är nu det händer, nu är jag den där lättlurade flickan som följer med det snälla gamla paret som jag brukar skrika åt när jag ser på film” men det som händer händer tänkte jag ändå och gav ett lite ansträngt leende tillbaka. Där satt vi i en bil, med två främmande människor mitt ute på landsbygden i Toscana. På väg mot början eller slutet på ett äventyr.

image

Men alltså, som ni kanske märker så var det inget skräckfilmsscenario (som tur var). Vi drack kaffe på ett café med det snälla paret och sen körde de oss hela vägen till vårat tåg som vi skulle åka med.

Dessutom, ja än är det inte slut, så nämnde vi i bilen att vi försökt köpa en bil men det hade inte gått så bra. Då säger frun att de har en bil över som bara står och skräpar för tillfället så vi kan låna den så länge vi behöver. Vad är oddsen att vi stöter på ett par som har en bil som bara står och väntar på oss? Alltså, det finns så fina människor där ute. Vi var helt enkelt på rätt plats vid rätt tillfälle. För nu står vi här med bil, vinterjackor (som vi också fick låna för hon tyckte vi såg frusna ut) samt att vi ska äta middag med det här fina paret ikväll! #livet

image image

Det var alltså sagan om hur livet kan vända snabbt bara man vågar ta en risk.

Ha en fantastisk torsdag! Och våga utmana dig, kanske redan idag.

Ciao Bakfia

Råvarornas djungel!

image

Det är en djungel. Där ute. På asfalten, i skogen, på hyllorna i affären, i USA, på sociala medier och i huvudet. Vad ska man välja? Vad ska man inte välja? Det är som att svinga sig mellan lianer samtidigt som man balanserar en hink med vatten på huvudet och försöker se snygg ut på samma gång. Typ så. Omöjligt. Man kommer trampa någon på deras nylackade tånaglar, man kommer köra över någons tankesätt och man kommer tvivla på sin egen instinkt. När du går för att handla alltså, det är det som är förvirrande idag. 

Men gör så här. Lita på magkänslan. Försök att hitta ditt sätt att tänka ”bra produkter”. Närproducerat är en bra riktlinje och kolla innehållsförteckningen på produkten så den inte innehåller för många ingredienser (less is more som jag brukar säga). Det är klart att man skulle vilja göra allt själv från grunden, men det är inte alltid man har möjlighet att få mjölka en ko eller har tiden till att kärna sitt egna smör. Så ha inte för dåligt samvete när du är ute och handlar, för ingen är ju perfekt.

Ville mest bara säga det, och

lycka till i bakandet och gå inte vilse i djungeln!

Ciao/ Bakfia

Julstök?

imageI dessa tider är man van att översköljas av julpynt, muster och snöslask. Men här borta är det ingen jul på något vis. Inte som i Sverige. Har till och med frågat vad de äter på jul här och de äter förvånande nog pasta…Det är till och med milt väder ute för det mesta än så länge. Det gillas.

Hade jag varit i Sverige hade det varit jul i varje hörn, vilket jag inte uppskattar så mycket. Jag är inte mycket för pynt och brukar välja att inte ha något hemma. Kanske en adventsljusstake, men that’s it. Så jag tycker det är perfekt här. Det enda jag längtar efter är julbaket. Att få göra praliner, lussebullar och annat julgodis.

Vad tycker ni om julen?

Avslutar dagens inlägg med bilder från veckan som gått. Tiramisu, äppelpaj och kastanj har varit tema!

image image image image image

Ciao/ Bakfia

Livets äventyr!

image

Har du provat att ändra dina tankebanor någon gång? Ta en ny väg till jobbet? Äta gröt istället för youghurt till frukost? Om INTE, gör det. Bara våga bryta ett mönster för att se vad som händer. Kanske blir dagen helt annorlunda, eller så blir det som vilken dag som helst, men bara gör det. Om inte jag hade brutit mitt mönster så hade jag absolut inte suttit där jag gör idag. För ibland är det bara den där lilla detaljen som avgör det. Den lilla detaljen som inspirerar dig till att göra något nytt och spännande. Gör det.

image

Av naturen är vi människor nyfikna. Det går liksom inte att gå runt det. Jag är alltid nyfiken på vad som finns runt hörnet, bakom spegeln eller på andra sidan jorden. Så ta en omväg och upptäck något nytt som du aldrig upplevt innan. Ta inte alltid den enkla vägen, den trygga vägen eller den väg någon annan tycker du ska ta. Det för dig inte framåt. Tro på att du har styrkan att veta vilken väg som är bäst för dig, vägen som väcker din nyfikenhet.
Och våga ramla ner i diket, du behöver göra lite skitjobb ibland. Men det finns alltid någon som varit där förut och kan hjälpa dig upp. Våga bara erkänna för dig själv att du behöver hjälp ibland och att vägen upp från diket faktiskt kan vara ett äventyr i sig. Du kanske hittar saker på vägen som du aldrig hittat annars. Så var nyfiken, gräv dig fram och inse att det är livet. Livet du valt. För du har alltid ett val.

image

OCH ät för bövelen en bit choklad idag, för att hedra att någon fin själ bestämt att just idag är det chokladens dag.

Kram Bakfia

Att bo kollektivt!

image

När budskapet om soppåsen framför ytterdörren missförstås. Nej, man ska inte hoppa bock över den, man ska ta den i handtagen, öppna dörren och sedan gå ut till soptunnan och slänga äcklet. Men antagligen lever jag med blivande OS-tävlande i bockhoppning för det är bara jag och min kära vän Anna som fattar budskapet. Det kan alltså hoppa ut tre människor utan att förstå det där, så hopplöst får jag gå ut med den där påsen ändå. Och köpa nya påsar, disktrasor, svampar och diskmedel. För det är nog också något som resten (utom Anna) verkar tro fylls på automatiskt. Vi försökte oss på med detta, att inte köpa och vänta på att någon annan skulle fatta, men efter en vecka utan diskmedel fick vi se oss besegrade och köpte tillslut allt. Undrar hur de andra diskade och hur de tänkte ”När fylls det på med diskmedel egentligen?” Typ så antar jag.

image

Japp det var dagens första gnäll, men bor man fem personer tillsammans får man faktiskt försöka att samarbeta. Här kommer andra och sista gnället: Tvätta ej skor i tvättmaskinen 23.00 på kvällen (aldrig tvätta skor i maskinen oavsett tid på dygnet), laga mat runt 01.00-snåret eller sparka fotboll mot vardagsrumsväggen vid 23.30… Det är ju egentligen common sence, men inte här inte. Självklart är mitt rum också belagt mitt emellan tvättmaskinen, köket och vardagsrummet. #fail

image

Ja herregud. Men lite efterrätter har jag ändå lyckats skapa på jobbet den här veckan också!

image

Ha en bra start på helgen, själv ska jag jobba mig igenom hela!

Ciao