december, 2016

Året 2016!

2016, Ett år som jag vet att många vill glömma. Det har hänt så mycket runt om i världen att man inte vet hur man ska ta in allt. Om vi bryter ner det och fokuserar på mitt år så har det också hänt ganska mycket. Men mestadels positivt. 2016 har faktiskt varit det året jag gjort en livsomvändning, klivit ur den där boxen och dansat utanför. Jag har utmanat mig på flera olika plan och jag måste säga att jag vuxit, inte på längden eller bredden, men i huvudet. Och det känns bra. Jag känner mig lycklig.

I början av året körde jag sista terminen på Culinary Arts Academy i Schweiz, vilket var en intensiv period av bakprov, teoriprov och sökande av praktikplats. Efter många gråtattacker, glädjeskutt och frustrationstimmar hade jag tillslut klarat min praktiska utbildning med bravur. Ja, det var med bravur, för jag är stolt över att säga att jag lyckades få högsta betyg, i alla kurser. Det var något jag slet för. Jag ansträngde mig och det gav resultat.

       

Sen bar det av till Toscana, Italien i slutet av Mars för att börja min praktik i nio månader. Det var spännande men samtidigt jobbigt också. Tänk dig själv att komma till ett land där man knappt kan kommunicera med invånarna, ny kultur som skiljer sig ganska mycket från det man är van vid, samt att vilja prestera på topp, varje minut. Många nya intryck, stressiga dagar och endast en ledig dag i veckan. Inte för att jag inte är van att jobba mycket, har alltid haft 2-3 jobb samtidigt i mitt liv. Men när allt blir på ett språk man inte kan så blir det lite extra jobbigt.

Sen kom Anna till mig. Fantastiskt kul och skönt. Tror jag behövde det då, någon att kommunicera med som förstod mig. Allt blev liksom lite mer meningsfullt och ännu roligare. Men stressen på jobbet slutade inte för det. Och det skulle visa sig att min kropp också tyckte att det blev för mycket efter ett par månader. Den försökte ju visa mig några gånger att jag borde sakta ner. Trycket över bröstet som jag gick runt med en period, gråtattacker när det bubblade över med arbetsuppgifter, men jag blundade för det, jag hade ju inte tid att tänka på det. Inte tid. Hör ni hur det låter, jag hade inte tid att tänka på den tryckande klumpen i bröstet, tröttheten och gråten. När jag tänker tillbaka så förstår jag ju att min kropp gått på reservbensin under en längre tid och var nu på väg att få motorstopp. Och det fick den. En vacker dag i Juni föll jag ihop av krämpor, skakningar och gråt. En panikattack senare och jag insåg att det faktiskt på ett sätt var skönt. Kroppen behövde slå mig på käften. Tack kroppen.

Efter den händelsen har jag haft mina återfall av andningssvårigheter och plötsliga gråtanfall. Men det har varit lättare att hantera. Lite lättare. Fortfarande vet jag att jag är en känslig person, men det är för att jag vill så mycket, hela tiden. Jag är ingen ”landet lagom tjej”.

Slutpratat om den händelsen. För det blev ju bra sen. Jag jobbade på och i september var det dags för examen i Schweiz. En annorlunda upplevelse, kändes som att man var med i en amerikansk collegefilm med de fina kapporna man fick ha på sig. Det kändes skönt att ett kapitel var avslutat. Ett fantastiskt kapitel i livet.

Sen var det bara tillbaka till jobbet och skapa desserter. Fram till oktober då jag fick äran att vara med på Chokladfestivalen i Stockholm. Där stod jag och skapade chokladskulpturer i dagarna fyra och fick chansen att prata med många människor om min passion för yrket.

I samma veva blev jag också intervjuad av Metro Weekend Värmland, en rolig artikel blandad med med både sött och salt.

Tillbaka till Italien igen för sista rycket. En fantastisk resa har det varit och jag har lärt mig så mycket det här året. När december lackade fick jag en grym julklapp, en anställning som Pastry Chef nästa år. På samma fantastiska arbetsplats. Så i Mars nästa år bilar jag och min fina pappa ner till Italien igen för att jag ska få skapa mig ännu ett fantastiskt år i dessertvärlden. Så ja, jag är lycklig över året som varit, det har lärt mig så mycket om mig själv. Hoppas att ni är lika upprymda som jag över ett nytt år. Ett nytt år som vi ska göra ännu bättre. Häng gärna med då också. Skål!

Massa kramar till alla läsare
Ciao Bakfia

 

Julens Mirakel!

image

Visst finns det väl julmirakel? Jag tror det åtminstone. För det hände mig igår.

Det började som så många gånger i ren misär innan en lycka kunde infinna sig i min arma kropp. Låt mig förklara från början.

Efter en smidig flygtur från Rom till Sverige satte jag mig äntligen på flygbussen från Landvetter till Göteborgs centralstation. Än så länge var allt bra, förutom kanske dåligt batteri på telefonen. När jag fortfarande glad i hågen skulle gå av bussen och ta mina två väskor upptäckte jag till min fasa att en plötsligt var borta. Då började misären(som ni kanske förstår). Svetten inte bara lackade, den rann och flöt som en snögubbe i vårsolen. Vart var min väska? Nej, nej, nej detta fick bara inte hända nu, jag som hade haft sådant flyt hela dagen. Förtvivlat gick jag fram till chauffören och fick med darrig röst fram vad som hade hänt.

Åh nej åh nej sade även hon. Fan tänkte jag. Varför var jag tvungen att lägga iPad, dator, pass och kakor (ja kakor är viktigt) i just den väskan? Efter några djupa andetag och x antal minuters letande hittade vi tillslut en annan väska ensam och frusen kvar i ett hörn på bussen. Någon måste alltså ha tagit fel. Men det gjorde ju inte så att jag fick min väska tillbaka. Vi öppnade väskan och det formligen vällde ut sprutor, mediciner och ännu fler mediciner. Inget tecken på någons identitet. Fan. Men tillslut hittade vi ett recept utskrivet i ägarens namn, på ännu fler mediciner. Då såg vi också att det handlade om en 70-årig man. Lite lugnare blev jag, för då kände jag ändå att det verkligen var någon som tagit fel, och inte stulit min väska. Tack för mobil och Google tänkte vi båda, så vi sökte på mannens namn. Vi hittade adress, men inget telefonnummer. Nej och åter nej igen. Hur skulle vi då göra? Jag kollade när nästa tåg skulle gå till mannens hemstad och om han skulle ta tåg så hade jag iaf en timme på mig innan han skulle vidare. Om han inte fått skjuts? Tagit en buss? Eller tagit in på hotell för natten eller kanske inte ens skulle hem? Vem visste liksom.

Vi kunde inte göra så mycket mer än att jag helt enkelt fick ta med mig hans väska och springa in på stationen i Göteborg och leta efter en man i 70-års åldern med förmodat grått hår (han kunde ju ha färgat hår också).

Stötte direkt på två fina tjejer i lysgula västar som jag i princip överföll och fick fram mitt meddelande till. Lyckligtvis kunde de hjälpa mig att ropa ut hans namn och hoppas på att han skulle höra och dessutom infinna sig på stationen. Dock var jag fortfarande lätt stressad och förtvivlad. Med panik i mina ögon såg jag då plötsligt en gråhårig man några meter bort som satt på en bänk och hade två väskor bredvid sig, en stor och en liten svart som verkligen såg ut som det skulle kunna vara min. Kunde jag ha sådan jävla tur? Jag sa åt de två tjejerna att vänta med utropet tills jag frågat mannen. I ren Hollywoodfru-anda med lockigt hår, vinterpäls och klackar (ja jag vet, klackar, sjukt oplanerat) och med andan i halsen småsprang jag fram och flåsade ur mig ”hej, ursäkta men heter du möjligtvis Erik?” Ja, svarade mannen leende och så frågade jag om efternamnet och han sade ja där med. Då formligen skrek jag glatt ut:

”jaaaa men då har jag din väska i min hand och du har min bredvid dig där!”

Med förvånad blick tittade han på mig, på väskan och sen på mig igen. Sen sade han ”ja, men jag tyckte väl att väskan var lite tyngre än innan jag lade den på bussen” Haha.

Så vi båda skrattade och pustade ut. Han fick sin medicin och jag mina kakor. Ett mirakel att jag sprang in just i den ingången och att han satt precis där. Allt var räddat igen och den fina Erik kunde pusta ut då han fått sin väska med sig hem till jul och jag kunde mumsa på mina kakor.

Tack och god jul!
image

 

Italien Vs Sverige

image

Här kommer en liten lista på skillnader i Sverige och Italien. Tror det blir oavgjort..

Väder: All charm åt Sverige och våra årstider men Italien och värmen slår det. Jag är en soldyrkare och älskar värme och sol!

image

Mat: Den förfinade sanningen om att Italien skulle ha ”den bästa maten i världen” är en myt. Enligt mig. Förlåt. Men all heder åt Sverige, smörgåstårta, köttbullar och såser i mängder. Italien kan sina råvaror och förhöja en smak, men att kombinera texturer och olika smaker måste jag säga att vi är långt mycket bättre på i Sverige. Men sen så är ju smaken som baken. Så det är enligt mig.

image image

Kultur: Okej, Italien är en guldgruva för dig som älskar historia. Varenda kvadratmeter in i minsta lilla by har sin historia. Och alla dessa vackra byggnader, monument, kyrkor och fontäner slår faktiskt Sverige med hästlängder.

image image image image

Kollektivtrafik: Ha. Ha. Ha. Om vi klagar på SJ i vintertider i Sverige, kom då tillbaka när en buss väljer att inte dyka upp, kan åka iväg 15 minuter innan avsatt tid, för att inte tala om försenad i ca 30…Taxi tänker du då! Taxi? De vet knappt vad det är här på landsbygden.

image image

Pengar: Här är det mer vanligt att det står endast kontanter. Var inte beredd på att ens en bar eller större butik tar kort. För det är det inte alla som gör. Jag kommer bara ihåg den dagen när jag skulle köpa frukost men inte hade kontanter och enda bankomaten i byn var trasig. Då var det bara att gå hem igen. Alternativt gå tre kilometer, vänta på en buss och åka 1.5 mil för att få frukost, och sen vänta tre timmar på att nästa buss skulle ta dig hem…Så heja Sverige och kortbetalning!

image

 

Människor: Så öppna, trevliga och fantastiska de italienska människorna är. Det är få för unnat. De är liksom så öppna och avslappnade. Så pluspoäng till Italien. Igen.

image

Traditioner/festligheter: Ja alltså är du en person som gillar att fira saker så ska du åka till Italien. Här har de allt ifrån jordgubbsfestival till lasagne och kastanjfestivaler. Sen så är inte julen alls som hemma i Sverige. I år glömde jag för första gången i livet att det var lucia, för de firar inte det i Italien. Istället firar de Marias (Jesus mamma) födelsedag som är en röd dag. Plus att de firar jul den 25:e!

image

Ja men efter nio månader i ett annat land så har jag tagit till mig lite nya saker men även lämnat lite avtryck. Nästa år ska jag ta med mig mer Sverige till Italien så ska de få se vad de har missat!

image

Ciao Italien och Hej Sverige för tre månader!

 

Att hitta tid!

image

Tid. Det är klart att det alltid finns tid. Men kanske man inte alltid prioriterar den på bästa sätt. Men jag har sagt till mig själv att ibland får saker ta lite tid. Ibland måste man bara få tänka och försvinna bort i funderingarnas djungel. Utan stress. Utan press. Och utan att någon ska ha en åsikt om det. Nu har det varit en sådan period, en period av tänkande, funderande och åter tänkande. Mest på ingenting, men framför allt på framtiden. Och det har också slagit mig att jag ofta lever för framtiden. Längtar till saker. Tänker inte på dagens lycka. Jag borde njuta lite mer av dagarna i sig, för jag gör ju faktiskt roliga saker varje dag! Här kommer ett axplock från senaste tiden:

image image image image image image image image image image image image

Ciao!