augusti, 2018

Du är inte ensam!

Stress. Ett begrepp som jag tror alla har en relation till. På ett eller annat sätt har den påverkat dig och kanske format dig till den du är idag. Det som dock fortfarande är skrämmande med stress är att det än idag missförstås. Även om man vet att den kan skada, så tar man den inte på allvar. När någon sjukskrivs på grund av stress så skrattas och skämtas det om det på arbetsplatsen-> ”Det är människor som känner efter för mycket som blir utbrända och stressade”. Så fel människor kan ha. Stress är inte bara ett tillstånd, det beror inte på samma saker, och den visar sig på olika sätt. 

Jag blir så frustrerad när människor inte förstår att man inte behöver bli stressad på grund av snabbt tempo. Eller att man har för mycket att göra. Snarare tvärtom. Att inte ha något att göra kan vara stressande. När någon närstående är sjuk, kan man känna stress. När man pratar och ingen lyssnar, det är stressande. Att inte bli trodd, att inte få svar och att inte veta vad man vill göra. Listan kan göras lång. Väldigt lång. Många ingredienser till en härlig stresskaka helt enkelt. 

Under mina tre år som landsbygdstjej har jag insett många saker. Att jag förr tagit så mycket förgivet. Som att ha fungerande el, eller rinnande vatten. Det är ju en självklarhet tycker man, men när man gång på gång upplevt att inte ha den bekvämligheten, då inser man att stress är något större. Något som kommer inifrån. Något som byggs upp av olika omständigheter i vardagen. Som att prata och inte bli förstådd, åka flera mil för att handla mat, bli orolig varje gång det regnar ute för då vet du inte när du får fungerande el och vatten hemma i ditt hus. Förstår ni den stressen. Förstår ni nu att stress inte är bara ETT tillstånd. Det behöver inte bero på ett högt tempo. Det behöver absolut inte handla om jobbet. Det beror på livssituationer. Kombinationer av händelser och icke händelser. Ja precis, icke händelser. 

Och Säg inte till någon som mår dåligt att ”stressa mindre” ”sluta gråta” För vet ni vad, då gör vi precis tvärtom! 

Idag känner jag igen tecken på när jag blir för stressad. När jag börjar glömma saker, bli trött och irriterad. Då vet jag att det är något som stressar mig. Då är det bara att dra i handbromsen och stänga av en stund. Ibland räcker det med en dag, ibland mindre, ibland mer. Oavsett, det viktigaste är att lyssna på dig och din kropp, för du har bara en. 

/BakFia

100%

När jag gör något så gör jag det alltid mycket. All in. 100%. Vad är det för mening annars? När jag gråter så drunknar jag i mina tårar, när jag skrattar får jag magrutor och när jag är på dåligt humör, ja då vill jag inte ens veta av mig själv. Det är det fina med att vara så nära sina känslor. Att kunna känna, smaka och uppleva saker, utan att skämmas eller tycka att jag är ”för mycket”. För man missar en hel del när man gömmer sig bakom rädslor. Det är klart att jag också tänker hur andra ser på mig ibland, men har slutat lägga så mycket energi på det. Jag gör det jag gillar, och skulle någon ha något emot det, ja gå iväg då. Jag älskar att bjuda på mig själv, kanske göra saker som andra tycker är pinsamt, men vet ni vad, det är sjukt befriande. Låt folk stirra, himla med ögonen eller skratta, för då har du i alla fall fått något för folk att prata om resten av dagen.

Om inte jag varit så öppen och mottaglig för möjligheter, ja då hade jag aldrig varit där jag är idag. Och ja, jag har gjort massa pinsamma saker längs vägen och tänker fortsätta med det framöver också. För är det något jag älskar så är det att skratta åt mig själv! Prova du också, lovar att det kan öppna en stängd dörr inom dig.

Och jag lovar, 22 Augusti, 21.00 på kanal5 då kommer jag bjuda på mig själv! Missa inte säsongsstarten av Dessertmästarna i höst. Det kommer bli färgsprakande!

/BakFia