Du är inte ensam!

Stress. Ett begrepp som jag tror alla har en relation till. På ett eller annat sätt har den påverkat dig och kanske format dig till den du är idag. Det som dock fortfarande är skrämmande med stress är att det än idag missförstås. Även om man vet att den kan skada, så tar man den inte på allvar. När någon sjukskrivs på grund av stress så skrattas och skämtas det om det på arbetsplatsen-> ”Det är människor som känner efter för mycket som blir utbrända och stressade”. Så fel människor kan ha. Stress är inte bara ett tillstånd, det beror inte på samma saker, och den visar sig på olika sätt. 

Jag blir så frustrerad när människor inte förstår att man inte behöver bli stressad på grund av snabbt tempo. Eller att man har för mycket att göra. Snarare tvärtom. Att inte ha något att göra kan vara stressande. När någon närstående är sjuk, kan man känna stress. När man pratar och ingen lyssnar, det är stressande. Att inte bli trodd, att inte få svar och att inte veta vad man vill göra. Listan kan göras lång. Väldigt lång. Många ingredienser till en härlig stresskaka helt enkelt. 

Under mina tre år som landsbygdstjej har jag insett många saker. Att jag förr tagit så mycket förgivet. Som att ha fungerande el, eller rinnande vatten. Det är ju en självklarhet tycker man, men när man gång på gång upplevt att inte ha den bekvämligheten, då inser man att stress är något större. Något som kommer inifrån. Något som byggs upp av olika omständigheter i vardagen. Som att prata och inte bli förstådd, åka flera mil för att handla mat, bli orolig varje gång det regnar ute för då vet du inte när du får fungerande el och vatten hemma i ditt hus. Förstår ni den stressen. Förstår ni nu att stress inte är bara ETT tillstånd. Det behöver inte bero på ett högt tempo. Det behöver absolut inte handla om jobbet. Det beror på livssituationer. Kombinationer av händelser och icke händelser. Ja precis, icke händelser. 

Och Säg inte till någon som mår dåligt att ”stressa mindre” ”sluta gråta” För vet ni vad, då gör vi precis tvärtom! 

Idag känner jag igen tecken på när jag blir för stressad. När jag börjar glömma saker, bli trött och irriterad. Då vet jag att det är något som stressar mig. Då är det bara att dra i handbromsen och stänga av en stund. Ibland räcker det med en dag, ibland mindre, ibland mer. Oavsett, det viktigaste är att lyssna på dig och din kropp, för du har bara en. 

/BakFia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *