september, 2018

Beslutet är fattat!

Varför är det så svårt? Att leva i nuet. Vi är allt för många som lever för framtiden.

”På måndag, då börjar jag mitt nya liv” ”Nästa år ska jag bli framgångsrik” ”När jag hittar kärlek då kommer allt lösa sig”.

Och så sitter vi och gör ingenting åt det. Som att allt ska komma serverat bara tiden är rätt. Med det menar jag inte att man ska drömma, planera och se fram emot saker. Men idag då? Just nu? Vad gör du i den här stunden för att nå fram dit du vill? Det borde man fråga sig. För du kan alltid göra något idag som får dig att komma närmare den framtid du så kärt önskar dig. Eller så njuter du av just det du har nu. För om du kommer så långt att du kan njuta av nuet, då bekymrar du dig inte lika mycket om framtiden. För då helt plötsligt har du byggt det liv du vill ha och du älskar nuet lika mycket som din framtid. 

Vi kommer dock alltid till ett vägskäl där vi måste välja en väg eller en annan. Och nog för att jag är född med en känslig mage, men den har också alltid hjälpt mig med alla mina val. Den har inte haft fel på 30 år.

Just nu är min mage splittrad. Den vill så mycket. Och att samspela med hjärnan samtidigt är en komplicerad ekvation. För att inte tala om hjärtat.  Men de är överens om en sak. Och det är att din karriär inte är hela livet. Den betyder mycket för mig, men för att trivas med tillvaron behövs så många andra delar. En meningsfull vardag och fritid. De senaste åren har jag satsat på jobb, jobb och jobb. Och jag älskar det, men en liten del av min mage vill ha lite mer. Den vill ha ett eget hem, ett socialt liv och en rolig hobby vid sidan av. Så jag har bestämt mig. Trots att jag älskar att bo i ett stenhus på en vingård i hjärtat av Italien, är det dags för mig att lämna. Lämna min plats åt någon annan att upptäcka. För min mage är klar med Italien nu. Även om hjärtat gråter lite, så vet den att det är det rätta.

Det är alltid svårt och jobbigt med avslut, på alla sätt, men ett avslut betyder ju också början på något nytt. Och även om jag börjat på nytt många gånger de senaste tio åren så är det nog sådan jag är. Jag behöver miljöombyte för att utvecklas, drivas framåt och bli bättre. 

Så tack Italien för tre helt underbara år. Du har fått mig att våga kliva ur min trygghetszon, fått mig mindre rädd för spindlar, och gett mig ett sjuhelvetes självförtroende. Det är något man inte kan köpa för pengar. Det är något man får som bonus av hårt arbete, misslyckanden och vinster. 

Så Sverige är ni redo? För i November kommer jag inrullandes med min röda Ford och min provocerande positivitet, redo att förföra dig. Men först ska jag leva för idag, njuta av mina 27 grader, sol och ett glas vin ikväll efter en lyckad service, för det är så vi gör här. 

Ciao, på återseende!