Tro på dig själv!

Man måste inte bo i en storstad för att lyckas. Det finns inget som säger att det ska vara bättre. Se bara nu, jag bor mitt ute i ingenstans och det är här jag byggt min framtida karriär. Det är här jag har finslipat mina grunder, utvecklat nya tekniker och låtit mitt självförtroende växa likt en vårblomma i april. Allt blir vad man gör det till. Du MÅSTE inte vara på den lyxigaste restaurangen eller i den största staden för att nå dit du vill. Det är din förmåga att skapa som tar dig dit du vill, oavsett geografiskt område. Det tror jag på. Och vet ni, att tro på sig själv är det viktigaste man kan göra. För att lyckas måste du tro själv på att du kan klara det, för hur ska någon annan annars tro? Och jag tror på mig själv. Oerhört mycket. Jag tror på att jag är bra samtidigt som  jag vet att jag har mycket kvar att lära. Och det är inget man gör på en dag. Men man måste ta en dag i taget. Lägga ner sin energi på det man vill ska hända.

Om jag inte trott tillräckligt på mig själv hade jag aldrig vågat söka till dessertmästarna förra vintern. Jag visste att jag någonstans där inne hade ”what it takes”. Och även om ett sådant program långt ifrån visar den kapacitet man har inom sig, så är det en otrolig utmaning att ta sig an. Och det är något jag alltid gjort, hoppat ut från en klippa utan säkerhetslina, för det är så jag utvecklas.

Som när jag handlöst slängde mig in och gjorde mitt första danspass som instruktör på gym. Jag var ju bara en medlem som gillade att dansa. Men det fanns människor omkring mig som såg min potential. Och när jag fick frågan en morgon om jag senare samma eftermiddag kunde hålla i ett pass, mitt allra första, sa jag JA. Livrädd. Min största skräck var att stå framför människor. Det var aldrig något jag trodde jag skulle göra, leda en grupp. Men jag antog utmaningen, och ställde mig med en mikrofon runt huvudet och gjorde det. Några år senare stod jag framför en publik och höll i min egna föreläsning om fysisk aktivitet. Och jag som var den blyga, tysta Sofia när jag var yngre. Som aldrig trodde jag skulle kunna göra något av ovanstående. Men jag har en vilja, en vilja att inspirera andra människor. Och ibland måste man möta sina rädslor för att uppnå det. För känslan efteråt när någon säger att de inspirerats till att träna, baka eller dansa, då har jag kommit en bra bit på den rätta vägen. 

Så övertänk inte alla situationer. Våga släppa på dina rädslor, för det kan visa sig vara det bästa du gjort. Om inte, ja då har du i alla fall provat och insett att du ska göra något annat. Men gör något oväntat. För jag lovar att det ger dig något du kan ta med dig. For the rest of your life.

/Bakfia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *