The Story

Shy. Insecure. Thin. Flat. Big feet. No hips. No shapes. But hey I was funny. And I was smart, but not too smart, so I melted in. Like room tempered milk.

So I was not the pretty girl, not the smart girl, so who was I? I was the one in the middle that had a lot of friends and a loving family but still felt like something was missing. I did not know who I was. So I tried to do everything others told me to. But never did I really think of what was best for me, or what I wanted. Because I was afraid, scared and insecure that what I wanted was not good enough. I was not good enough to have dreams of my own.

That was my life when I was a young girl in high school. My life before I realized I’m good just the way I am.

Why do we people always focus on the wrong things?

I think it is because we all have struggles. We all have a backpack of things, some hidden and some open, all in a pretty little mix in the bag. But never is it too late to re-pack, throw out old crap and start fresh, if that is what you need. Never. The only thing that can stop you from a change; is YOU.

And it is time to start focusing on what is important in life, because I’m shore its not the size of your hips or feet.

Start doing what makes you happy, not what others might think make you happy!


BakFias Workout School!

             Welcome to BakFias workout school.

This is some exercises that might get you in the shape that you want. My vision with training is to have fun and I enjoy every minute of my workout sessions.

Let’s do this!

No. 1

”Running for the Cinnamon bun”
This is perfect for you who would like to make yourself ready for a marathon or shorter running sessions. And yes as you can see, you always need something to motivate you. And you always need a reward for your good job!

No. 2

 ”Yogini trying to catch the Cinnamon bun”
This is perfect for your butt and back. Stretch your arm forward as long as you can, and at the same time think that someone is pulling your leg backwards. A really nice exercise. Switch arms and legs a few times as well and when you are tired in your muscles you can take a bite of your bun and go further with the next exercise.

No. 3

 ”Biceps Cinnamon bun Queen”
Have a weight in one hand and a cinnamon bun in the other, then just press the weight/barbell up against your chest and with the second hand you press the cinnamon bun up towards your mouth and take a bite. A win-win situation as I would say.

Biceps curl Cinnamon video <– Check out the 5 second video as well!

No. 4

 ”Master of the ball Feeding the Muscles”
This one is difficult. It needs a lot of practice and balance. But just think of the reward, a cinnamon bun. Keep that in mind and step up on the ball in a squat position and then slowly press yourself up standing on the ball. Now you are the Master of the ball. Congratulations!

Last but not least

 ”Stretching Cinnamon bun”
When your workout session is done it feels nice to stretch your muscles to make them firm and to make yourself more loose-limbed. So here are some exercises you can do. The pictures talk for themselves.

Thank you for your attention and I will be back with more tricks and ways of staying in shape another time.

Have a nice week and good luck!


I often get questions about where I get my inspiration from. My answer is life. Wherever you go there is something that will get stuck in your head. It can be from what you see, taste or feel. It is all about to open your mind. I have always been a person that has a lot of emotions and can easily have a day on my own just to lay on the ground to feel the floor underneath me, smell the nature in the forest or just light a candle, put on some music and breath. At least for a moment, then I have to put all my ideas to reality.

I also work when I sleep. I don’t know how many dance pieces that has been created in my sleep, and flavours and looks for desserts. It is amazing, our brain. You just have to open it to find your way to use it as much as possible. Start with some hours without internet, cellphone and people and just be with you, you and you. Take a breath and put the amazing world in to your head and take a sip of the inspiration tea.

Lets do it!


On the road!

Here I am, on a bus towards next stop on the roadshow- Umeå! Tomorrow it is time for some more chocolate making and hopefully inspire more people to take the sweet road in life.

Yesterday was full of engaged students at the Nolia fair, and I’m also glad that I could put a smile on peoples faces with my Chocolate.

Me and my fancy colleague Mila are a perfect team, and what would I do without her as a splendid photographer, speaker and brain? Probably don’t have as good life as now and probably lost and alone somewhere in the woods of Pite!


The Magic of Traveling

Travel is life. Life is a travel. Well at least I love the whole concept of traveling. From the time when you click ”forward” on your plane ticket payment, pack your bag and decide how many shoes to bring (usually too many) until the day when you finally take your bag to the airport. For me it doesn’t matter if I’m going for holiday, studies or work, I always love the day of traveling. And I always love to see new places and taste and smell new cultures. It is amazing and I’m so happy I have the opportunity to travel a lot.

The bonus about having a job like I have, is that you can take your work anywhere. I don’t have to be in one country or one place, I have the luxury to choose. And also now, when I don’t have a permanent home by my own, I see the whole world as my home. Amazing huh?

Next ”home” and workplace is off course Italy, but first I have 12 days of working in Sweden. So hello Piteå, tomorrow I will make Valentines chocolate decorations and talk Pastry all day long.

Until next time

Never trust a thin Chef

Or, never trust a person who says he or she does not trust a thin Chef. Just because you have a certain shape of your body, it does not tell you how good you are at work. It sounds so strange for me to hear, because it makes no sense. At all.

I mean, you can have a pretty healthy lifestyle and be a sucker for sweet stuff anyway. And you can most certainly be good in making sweet things. Just saying. It is all about balance, just as everything else in life. If you have balance you will feel better and be better.

So today I will start my day with some fresh centrifugated juice. This morning the recipe is: Carrots, beet root, celery, green apple and ginger. It is like an explosion in the mouth. After that I’m ready to start my day by making a mousse cake, pralines and then hit the gym for a tough cross training hour. Balance.

On Saturday I will give you the result of the cake and the pralines. And next week you will follow me on my road trip in the north of Sweden where I will make chocolate decorations and sculptures every day.

And also, my new necklace is amazing.

Stay tuned
Love/ Bakfia

Blood orange and Beetroot cake

Today I will give you my recipe of a delicious Yoghurt cake with taste of blood orange and beetroot.

It is enough for a cake ring with the size of 18cm (10 pieces). The beetroot mousse is made in a smaller size, 16cm that I made before and then it is put inside of the other mousse! Let’s do it!

White Sponge:
• 100g eggs
• 60g sugar
• 50g flour
• Almond flakes
Warm eggs and sugar together stir all the time until 40 C. Whisk eggs and sugar until aerated and foam is stable. Sieve the flour and carefully fold into the egg mixture.
Spread the sponge mixture on a silpat paper on a tray, spread almond flakes on top and bake at 220 degrees celsius in 6-8 minutes.
Turn upside down on sugar sprinkled paper and rest. Then cut it out in the size of 16cm.

Beetroot mousse:
• 133g Yoghurt
• 13g Sugar
• 1/3 piece Beetroot
• 3g Gelatin
• 67g Cream
• 33g Egg whites
• 13g Sugar
Mix yoghurt, sugar and the juice of the beetroot. Soak gelatin in water for five minutes and then warm it up quick in the microwave so it is melt. Stir the diluted gelatin into the whipped cream and into the yoghurt mass. Beat the egg whites and sugar until stiff and fold into the mixture. Pipe it in the 16cm ring and freeze.

Blood orange yoghurt mousse:
• 200g Yoghurt
• 20g Sugar
• ½ piece Blood orange
• 5g Gelatin
• 100g Cream
• 50g Egg whites
• 20g Sugar
Mix yoghurt, sugar zest and juice of blood orange. Soak gelatin in water for five minutes and then warm it up quick in the microwave until it is all melted. Stir the diluted gelatin into the whipped cream and into the yoghurt mass. Beat the egg whites and sugar until stiff and fold into the mixture.

How to assemble the cake:

To put this cake together you first take a cake ring of 18cm, put some plastic under and put on a tray. Take the cut sponge and place it on the bottom inside the bigger ring. Then take the blood orange mousse and pipe it until almost half full. Take out your beetroot mousse from the freezer and ring and then press it inside the other mousse. Make sure it is pressed down under the other mousse. Then take the rest of the blood orange mousse and pipe up to the edge of the ring. Make flat and put in the freezer.

Let it set a few hours and when you want to serve it, take it out 30-45 minutes before and decorate it how you like!

Have a nice week!


New year, new language!

Well yes, from now on I will write my blog in english. I think it is a great step forward to reach out to all of my friends all over the world.

I hope you will enjoy it and the goal is to have a nice mix between pictures, videos and recepies. And off course the written words.

My next Pastry adventure takes place in the northern parts of Sweden where I will go on a road trip and create chocolate decorations and sculptures on different fairs. So from 13th to 24th of february you will follow my days in the chocolate world.

But before that I promise some other creations and recepies. Stay tuned, and welcome!


Året 2016!

2016, Ett år som jag vet att många vill glömma. Det har hänt så mycket runt om i världen att man inte vet hur man ska ta in allt. Om vi bryter ner det och fokuserar på mitt år så har det också hänt ganska mycket. Men mestadels positivt. 2016 har faktiskt varit det året jag gjort en livsomvändning, klivit ur den där boxen och dansat utanför. Jag har utmanat mig på flera olika plan och jag måste säga att jag vuxit, inte på längden eller bredden, men i huvudet. Och det känns bra. Jag känner mig lycklig.

I början av året körde jag sista terminen på Culinary Arts Academy i Schweiz, vilket var en intensiv period av bakprov, teoriprov och sökande av praktikplats. Efter många gråtattacker, glädjeskutt och frustrationstimmar hade jag tillslut klarat min praktiska utbildning med bravur. Ja, det var med bravur, för jag är stolt över att säga att jag lyckades få högsta betyg, i alla kurser. Det var något jag slet för. Jag ansträngde mig och det gav resultat.


Sen bar det av till Toscana, Italien i slutet av Mars för att börja min praktik i nio månader. Det var spännande men samtidigt jobbigt också. Tänk dig själv att komma till ett land där man knappt kan kommunicera med invånarna, ny kultur som skiljer sig ganska mycket från det man är van vid, samt att vilja prestera på topp, varje minut. Många nya intryck, stressiga dagar och endast en ledig dag i veckan. Inte för att jag inte är van att jobba mycket, har alltid haft 2-3 jobb samtidigt i mitt liv. Men när allt blir på ett språk man inte kan så blir det lite extra jobbigt.

Sen kom Anna till mig. Fantastiskt kul och skönt. Tror jag behövde det då, någon att kommunicera med som förstod mig. Allt blev liksom lite mer meningsfullt och ännu roligare. Men stressen på jobbet slutade inte för det. Och det skulle visa sig att min kropp också tyckte att det blev för mycket efter ett par månader. Den försökte ju visa mig några gånger att jag borde sakta ner. Trycket över bröstet som jag gick runt med en period, gråtattacker när det bubblade över med arbetsuppgifter, men jag blundade för det, jag hade ju inte tid att tänka på det. Inte tid. Hör ni hur det låter, jag hade inte tid att tänka på den tryckande klumpen i bröstet, tröttheten och gråten. När jag tänker tillbaka så förstår jag ju att min kropp gått på reservbensin under en längre tid och var nu på väg att få motorstopp. Och det fick den. En vacker dag i Juni föll jag ihop av krämpor, skakningar och gråt. En panikattack senare och jag insåg att det faktiskt på ett sätt var skönt. Kroppen behövde slå mig på käften. Tack kroppen.

Efter den händelsen har jag haft mina återfall av andningssvårigheter och plötsliga gråtanfall. Men det har varit lättare att hantera. Lite lättare. Fortfarande vet jag att jag är en känslig person, men det är för att jag vill så mycket, hela tiden. Jag är ingen ”landet lagom tjej”.

Slutpratat om den händelsen. För det blev ju bra sen. Jag jobbade på och i september var det dags för examen i Schweiz. En annorlunda upplevelse, kändes som att man var med i en amerikansk collegefilm med de fina kapporna man fick ha på sig. Det kändes skönt att ett kapitel var avslutat. Ett fantastiskt kapitel i livet.

Sen var det bara tillbaka till jobbet och skapa desserter. Fram till oktober då jag fick äran att vara med på Chokladfestivalen i Stockholm. Där stod jag och skapade chokladskulpturer i dagarna fyra och fick chansen att prata med många människor om min passion för yrket.

I samma veva blev jag också intervjuad av Metro Weekend Värmland, en rolig artikel blandad med med både sött och salt.

Tillbaka till Italien igen för sista rycket. En fantastisk resa har det varit och jag har lärt mig så mycket det här året. När december lackade fick jag en grym julklapp, en anställning som Pastry Chef nästa år. På samma fantastiska arbetsplats. Så i Mars nästa år bilar jag och min fina pappa ner till Italien igen för att jag ska få skapa mig ännu ett fantastiskt år i dessertvärlden. Så ja, jag är lycklig över året som varit, det har lärt mig så mycket om mig själv. Hoppas att ni är lika upprymda som jag över ett nytt år. Ett nytt år som vi ska göra ännu bättre. Häng gärna med då också. Skål!

Massa kramar till alla läsare
Ciao Bakfia


Julens Mirakel!


Visst finns det väl julmirakel? Jag tror det åtminstone. För det hände mig igår.

Det började som så många gånger i ren misär innan en lycka kunde infinna sig i min arma kropp. Låt mig förklara från början.

Efter en smidig flygtur från Rom till Sverige satte jag mig äntligen på flygbussen från Landvetter till Göteborgs centralstation. Än så länge var allt bra, förutom kanske dåligt batteri på telefonen. När jag fortfarande glad i hågen skulle gå av bussen och ta mina två väskor upptäckte jag till min fasa att en plötsligt var borta. Då började misären(som ni kanske förstår). Svetten inte bara lackade, den rann och flöt som en snögubbe i vårsolen. Vart var min väska? Nej, nej, nej detta fick bara inte hända nu, jag som hade haft sådant flyt hela dagen. Förtvivlat gick jag fram till chauffören och fick med darrig röst fram vad som hade hänt.

Åh nej åh nej sade även hon. Fan tänkte jag. Varför var jag tvungen att lägga iPad, dator, pass och kakor (ja kakor är viktigt) i just den väskan? Efter några djupa andetag och x antal minuters letande hittade vi tillslut en annan väska ensam och frusen kvar i ett hörn på bussen. Någon måste alltså ha tagit fel. Men det gjorde ju inte så att jag fick min väska tillbaka. Vi öppnade väskan och det formligen vällde ut sprutor, mediciner och ännu fler mediciner. Inget tecken på någons identitet. Fan. Men tillslut hittade vi ett recept utskrivet i ägarens namn, på ännu fler mediciner. Då såg vi också att det handlade om en 70-årig man. Lite lugnare blev jag, för då kände jag ändå att det verkligen var någon som tagit fel, och inte stulit min väska. Tack för mobil och Google tänkte vi båda, så vi sökte på mannens namn. Vi hittade adress, men inget telefonnummer. Nej och åter nej igen. Hur skulle vi då göra? Jag kollade när nästa tåg skulle gå till mannens hemstad och om han skulle ta tåg så hade jag iaf en timme på mig innan han skulle vidare. Om han inte fått skjuts? Tagit en buss? Eller tagit in på hotell för natten eller kanske inte ens skulle hem? Vem visste liksom.

Vi kunde inte göra så mycket mer än att jag helt enkelt fick ta med mig hans väska och springa in på stationen i Göteborg och leta efter en man i 70-års åldern med förmodat grått hår (han kunde ju ha färgat hår också).

Stötte direkt på två fina tjejer i lysgula västar som jag i princip överföll och fick fram mitt meddelande till. Lyckligtvis kunde de hjälpa mig att ropa ut hans namn och hoppas på att han skulle höra och dessutom infinna sig på stationen. Dock var jag fortfarande lätt stressad och förtvivlad. Med panik i mina ögon såg jag då plötsligt en gråhårig man några meter bort som satt på en bänk och hade två väskor bredvid sig, en stor och en liten svart som verkligen såg ut som det skulle kunna vara min. Kunde jag ha sådan jävla tur? Jag sa åt de två tjejerna att vänta med utropet tills jag frågat mannen. I ren Hollywoodfru-anda med lockigt hår, vinterpäls och klackar (ja jag vet, klackar, sjukt oplanerat) och med andan i halsen småsprang jag fram och flåsade ur mig ”hej, ursäkta men heter du möjligtvis Erik?” Ja, svarade mannen leende och så frågade jag om efternamnet och han sade ja där med. Då formligen skrek jag glatt ut:

”jaaaa men då har jag din väska i min hand och du har min bredvid dig där!”

Med förvånad blick tittade han på mig, på väskan och sen på mig igen. Sen sade han ”ja, men jag tyckte väl att väskan var lite tyngre än innan jag lade den på bussen” Haha.

Så vi båda skrattade och pustade ut. Han fick sin medicin och jag mina kakor. Ett mirakel att jag sprang in just i den ingången och att han satt precis där. Allt var räddat igen och den fina Erik kunde pusta ut då han fått sin väska med sig hem till jul och jag kunde mumsa på mina kakor.

Tack och god jul!